Fiskarter i Åby älv

I Åbyälven och övriga vatten som hör till Åbyns nedre FVO finns ett antal olika fiskarter. De vanligaste beskrivs här.


Alla ovanstående arter är intressanta för sportfiske, och samtliga finns att hitta i Åbyns fiskvårdsområde. För gällande svenska sportfiskerekord i sötvatten, besök Sportfiskarnas hemsida


Abborre


Abborren har en utbredning över hela landet förutom i fjällregionens högst belägna delar. Den finns i alla slags sjöar och vattendrag med undantag för de starkt strömmande, även i skärgårdarnas brackvatten. I sjöarna är abborren ganska stationär, medan den i Bottenviken vandrar upp i åarna och bäckarna i samband med leken. Leken äger rum i april - juni vid en vattentemperatur på ca 7-8ºC. Abborren föredrar grunda vattendrag med gräs-, ris- eller buskvegetation, men kan även acceptera steniga bottnar vid leken. Abborrens livslängd är c:a 22 år och kan uppträda i flera färgvarianter från gult via grönt till i mörka vatten nästan svart. Vanligtvis blir abborren 20-35 cm lång, men i Vänern har ett exemplar på 61 cm och c:a 4 kg fångats.


Gädda


Gäddan påträffas i alla slags sjöar, varma och kalla vatten, svagt rinnande vattendrag, i forsar och i havet. Den föredrar dock grunda, vegetationsrika vikar och sund med lugna vatten. Gäddan är i regel en stationär revirhävdande enstöring, men kan i samband med näringssök företa vandringar. Under vintern vandrar gäddan ut till djupare vatten och vandrar i samband med leken tillbaka till grundare vatten, ofta till samma lekplats år efter år. Hannen är könsmogen vid 1-3 år och honan vid 2-5 års ålder. Leken sker under mars - maj, på översvämmade stränder och starrängar samt i långgrunda vikar på varierande djup. Gäddan äter alla slags fiskar, tom av sin egen art och dessutom, ormar, grodor och fågelungar.


Harr


Harren är vår enda vårlekande laxfisk. Den leker mellan april - juni, vid en vattentemperatur på +5 - +7 ºC i strömsatta partier i våra bäckar, åar eller älvar. Dessutom kan harren leka i sjöars in- och utlopp, där lämplig botten finns. Bottnen skall helst inte innehålla sand, utan bestå av grus och mindre stenar. I första hand är harren en bottendjursätare, där dagsländenymfer och nattsländelarver ofta är huvudfödan. Även sniglar, musslor och kräftdjur står på matsedeln, liksom plankton och i sällsynta fall fiskyngel.Harren vill ha ett syrerikt vatten och är känslig för vattenföroreningar.


Lake


Laken är vår enda i sött vatten levande torskfisk. Laken finns över större delen av vårt land, även i ostkustens skärgårdar, men saknas bl a i fjällen. Laken trivs i kallt och klart vatten på mjuka och leriga bottnar i sjöarnas, skärgårdshavens och flodernas djupare partier. Den förhåller sig dagtid oftast passiv, medan den nattetid ger sig ut på jakt. Leken sker i december - mars över sandiga, grusiga eller steniga sjö- och flodbottnar, på djup mellan 1 - 50 m samt i en vattentemperatur av +0,5 - 4ºC. Äldre lakar äter fisk som mört, sandkrypare, gärs, abborre, siklöja och nors och dessutom fiskrom och kräftor.


Lax


Laxen har ett ganska likartat beteende som öringen. Laxen återfinner man normalt i mer strömutsatta partier i älvarna. Leken sker på hösten några veckor efter uppvandringen i hemälven. Laxen föredrar lekplatser med grovt lekgrus i dimensioner 10 - 50 mm, med inslag av större stenar, där strömhastigheten är 0,2 - 0,7 m/s och mestadels på ett djup av 50 - 80 cm. Återvandring för lek sker normalt under sommaren efter 1 - 5 år i havet, varvid laxen kan ha nått vikter på uppemot 20 kg De könsmogna hannarna som överlever vintern i älven, kan smoltifiera och vandra ut i havet igen följande vår. Emellertid stannar en del hannar kvar i älven och blir könsmogna igen. Antalet laxar som leker mer än en gång är dock mycket få.Som störst kan laxen nå upp till en vikt av närmare 40 kg.


Öring


Öring är höstlekande liksom laxen. Alla öringformer tillhör i grunden en och samma art. En typ av öring lämnar inte det strömmande vatten den kläckts i, utan lever kvar där som stationär och betecknas då bäcköring. En annan typ vandrar efter uppväxten, som tar lite olika mellan 2 - 3 år, ut till närmsta större sjö eller till havet. De som stannar i sjöarna för tillväxt, betecknas insjööring och de som vandrar till havet för tillväxt betecknas havsöring. Leken sker mellan september-december på grunda grusbottnar i strömmande vatten, vid en vattentemperatur av c:a +7 ºC. Öringen är känslig för vattenföroreningar, och vill liksom harren ha ett syrerikt vatten. Öringens födoval i det strömmande vattnet är bytesdjur som kommer drivande med strömmen. I lektider äter öringen gärna rom, vilken är energirik. De öringar som vandrat ut i en närbelägen sjö eller ut i havet, övergår alltmer till fiskdiet, vilket gör att tillväxthastigheten ökar väsentligt. Öringens storlek kan således variera stort, mellan de olika lokaler där den lever. I bäckarna kan öringen, beroende på dålig näringstillgång, ibland inte bli större än 100 gram, medan sjö- och havslevande öring med god näringstillgång når upp till vikter långt över 10 kg.